Idag snöar det inte men det är fortfarande gafnska kallt. Om två-tre veckor kommer det vara några grader varmare häroch våren kommer vara på intåg. Då ska jag och David plantera en massa fina blommor och örter i vår trädgård. Jag har nog aldrig innan längtat efter våren såhär mycket. Nu får den se till att komma tidigt i år!

 

 

 

Här i London har det snöat igen. Det är intressant när ett fenomen som detta spelar ut infrastrukturen av det så  annars fungerande systemet. (Nu ljög jag, tunnelbanan i London kan man lita på till 95%.) Många ser det som en ursäkt för att inte gå till jobbet eller skolan och att få sitta inne en hel dag. Även en dag som denna, när snön inte ens la sig, tackade min lärare oss elever som tagit oss dit även om vädret inte tillät. Som svensk förstår man inte denna hysteri över lite snö, och som engelsman borde man vid det här laget vant sig vid lite snö under årets kallaste månader. Det är som en överraskning varje år när det kommer lite snö och alla tittar med stora ögon som de adrig sett snö förrut. Det kan bero på den konservativa synen många britter har, det ska vara som det alltid varit och det brukar inte snöa i London. Det har nu snöat i två omgångar i London denna vinter och tidningarna tycks ha nyhetstorka för "snökaoset" är en stor del av det som skrivs om. Men nu när det tycks komma snö år efter år så är det väl ingen nyhet längre?

 

Det är dags för britterna att omfamna den härliga snön och försöka få landet till att fungera även om det kommer en decimeter snö, även om det är en bra ursäkt för att stanna hemma. De timmar vi har här på jorden är färre än vad vi tycks tro så det är dags att ta tillvara på de som går försummade.

 

 

 

 

 

Som så många andra har jag tittat på Uppdrag Granskning som handlade om näthatet kvinnor får utstå på nätet.

Inget har fått mig så arg som jag var efter jag hade sett på det. För mig är det små pojkar som skriver nedsättande kommentarer och hotar för att de själva ska känna sig mäktigare. Men vad de gör är bland det fegaste jag någonsin hört talas om. Vem som helst kan gömma sig bakom en datorskärm och skriva precis vad som helst men det är bara ett fåtal som fullföljer sina hot. Människorna som skriver de nedsättande kommentarerna mår dåligt själva och mår bättre när någon annan mår sämre än vad de gör. Tyvärr är det många i Sverige som tycks må dåligt. Vad är det med Sverige som får folk att må dåligt? Jag tror det beror på att utsidan är viktigast och insidan kommer tvåa. Bara man ser bra ut så mår man bra. Jag tror också det har att göra med förtrycket som ligger latent i Sverige. Ingen får vara bättre än någon annan och om så är fallet är det ingen trevlig person. Alla individer är olika och det måste finnas utrymme för alla att utvecklas, inte bara "mönsterbefolkningen". Jantelagen är inte bra för någon. Om Sverige ska fortsätta utvecklas måste mer frihet och tillit ges till befolkningen.

 

Sverige, som ska vara så bra, blundar för utvecklingen och ignorerar näthatet som får tusentals kvinnor att må dåligt. Om bloggvärlden ska få ta så stor plats i media som den idag gör så måste straffen för näthat bli hårdare och polisanmälningar måste tas på allvar. Att leva under dödshot och inte få någon support från samhället kan även bryta ner den starkaste.

 

 

 

Jag är glad att jag bor i England där folk är trevligare och mer ärliga. Det finns mycket som är dåligt i England också, men överlag är befolkningen lyckligare.

 

 

 

 

Jag pluggar sista året på en utbilding som heter Events Management. Jag läser BA Honours och har därför pluggat i nästa tre år. Det ska bli så skönt att bli klar med skolan och kunnat fokusera på det jag verkligen vill. Jag och David håller på att starta vårt eget företag och till sommaren är tanken att jag ska kunna jobba full tid med det.

Men nu får jag fokusera på skolan i tre månader till, it's the beginning of the end!

 

 

 

 

 

 

 

Jag är trött på folk som inte kan glädjas åt andra. Avundsjuka och egocentriska människor har jag numera blivit allergisk mot. Jag är en person som tar åt mig väldigt lätt av andras kommentarer och känslor och för att jag ska må bra kan jag inte ha sådana individer nära mig. Jag vill bara vara lycklig och samma önskar jag för personerna i min närhet. Det är synd att alla inte kan vara lika nöjda med sig själv som jag är för jag tror att det är där felet ligger. Om man inte kan tycka om sig själv så hur kan man tycka om andra och önska andra mer lycka än vad man själv har?

För mig handlar framgång och lycka inte om pengar men jag vet att många ser överflöd av pengar som framgång och ett medel till att vara lycklig. Pengar är något vi alla behöver i den värld vi lever i, men jag låter inte det styra mina val. Jag är glad att jag har insett detta för annars hade jag varit kvar i den nedåtgående spiralen som jag tidigare varit i. Lycka och  glädje är gratis så varför denna hets om pengar?